Årets klubbmästare blev Martin Nordstrand och Anette Johansson!

Kungsholmen runt herrar

x. Simon Stålspets 43.00 (*)
1. Björn Olin 43.09
2. Martin Nordstrand 44.47
3. Johan Grundin 44.58
4. Fredrik Du Rietz 45.15
5. Björn Malmgren 45.50
6. Peter Hjertzell 46.14
7. Hans Nilsagård 46.24
8. Mattias Ahlström 46.26
x. David Ranner 48.18 (*)
9. Johan Runnedahl 49.10
10. Andreas Johannisson 49.36
11. Luis Nunez 52.48

Kungsholmen runt damer

1. Anette Johansson 48.00 minuter
2. Tina Ekelund 50.48
3. Tussi Lovén 51.10
4. Jenny Eriksson 54.32

500 m herrar

1. Björn O 2.12.07 minuter
2. Martin 2.16.97
3. Björn M 2.22.59
4. Johan G 2.24.07
5. Peter H 2.25.96
6. Mattias 2.31.55
7. Fredrik 2.33.21
x. Café-Richard 2.36.51 (*)
8. Andreas 2.37.62
9. Hans 2.37.97
x. Ulf F 2.47.42 (*)
10. Johan Runnedahl 8.00.00 (inkl. simpaus)
x. Luis Nunez DNF

500 m damer

1. Anette Johansson 2.36.42 minuter
2. Tina Ekelund 2.42.12
x. Catrin Fryklund 2.51.26 (*)
3. Tussi Lovén 2.55.41
4. Jenny Eriksson 2.55.76
x. Kerstin Ekberg 3.13.62 (*)

200 m Coastline herrar

1. Martin 1.05.08
2. Björn M 1.09.14
3. Mattias 1.09.70
4. Björn O 1.10.38
5. Fredrik 1.12.06
6. Hans 1.12.50
7. Johan G 1.14.09
8. Peter H 1.18.92

200 m Coastline damer

1. Tina Ekelund 1.14.56 minuter
2. Anette Johansson 1.16.28
3. Jenny Eriksson 1.21.23
x. Catrin Fryklund 1.21.64 (*)
4. Tussi Lovén 1.26.46

Långholmen runt herrar

1. Erik Englund 21.51

(*) Ej kvalificerande tid p.g.a fullföljde ej alla tre deltävlingarna.

Ett stort tack går till alla som hjälpte till att göra 2006 års upplaga av Klubbmästerskapet möjligt! Speciellt är vi tacksamma för Caroline van Mouriks enastående organisatoriska insats.

 

 

En idrottares komplicerade hjärna

Vad försiggick i konkurrenternas huvuden under de diverse loppen? Kajak har gjort en liten sammanställning.

Kungsholmen runt

Andreas Johanisson: Vid starten på Kungsholmen låg jag brevid Simon Stålpets vilket visade sig vara ett dåligt val för när starten gick och jag fick ner paddeln i vattnet var han redan 2 kanotlängder före mig.

Peter Hjertzell: tror aldrig att jag sett så många anmälda till Kungsholmen runt tidigare? Björta drog iväg direkt vid starten som var framflyttad en kvart (några som har för ranka lådor?). Märta var märkbart efter redan vid Stadshuset. Själv drog jag "runt" tredje klungan. Mycket prestige redan från början!

Johan Grundin: Min resa var en i tysthet. Jag låg konstant 30 meter efter Märta. Det omotiverande läget gjorde att jag inte var alltför peppad att ta i ordentligt. Plötsligt plaskade Björne Malmgren ikapp mig. Då jag hade krafter kvar gjorde jag ett ryck. Jag hörde ett stön och Björne försvann igen. Detta var det enda verbala jag hörde under hela loppet.

Björn Olin: Man skulle kunna tro att det var svettigt och hårt i täten. Efter att ha ryckt loss i starten fann jag Simon Snålskjuts på min ena sida och Fredrik Snigler på min andra. Båda vägrade att dra en meter. Ungefär vid St.Eriksbron började jag ryta åt Snigler att dra. Sniglers puls dippade under viloläge. Resan fortsatte demonstrativt i såsartempo där ingen ville dra. Synd. Det kunde ha blivit en riktigt bra tid.

Fredrik Wangler (Örnsbergare, 43.05): Gnäll gnäll, Kan Ni inte bygga ett gym på Kungsholmen så Ni kan lära Er spurta (Det är bara att paddla som vanligt fast lite snabbare).

Simon Stålspets: Det var rutin. Jag brukar uppleva att ibland är startlinjen sned men denna gång var den rak så jag lade mig i mitten någonstans. Första 20 metrarna drog jag igång hårt men sen slog jag av farten på ganska en gång för att se vad som hände i fältet. Björn Olin drog större delen av loppet och farten var hög. Det som förvånade mig var att han började prata och dirigera de andra. 800 meter kvar provade jag att gå ut och köra ett ryck och det höll. Det var kul att det var så många med.

Märta Nordstrand: Jag tog slut. Jag hade ingen ork. Jag klarade inte tempot - det är bara att erkänna. Jag hade varit i bergen i två och en halv vecka. Jag tappade, tappade och tappade. Som värst höll jag på att släppa fram Grundin, men för mycket hatkärlek satte stopp för det.

David Ranner: Tiden mellan uppställing och startskott kändes som en evighet. Björta hade lurat på mig en kajak som han påstod vara platt, stadig och snabb. Att den var 100 ggr mer tippvänlig än 102:an had jag inte fattat. Som genom ett mirakel lyckades jag hålla mig på rätt köl i väntan på att startskottet skulle höras. Så plötsligt! Frihet! Starten har gått. Några sekunder senare märker jag att styrnigen inte fungerar. Ytterligare några sekunder senare hör jag ett skrik från Nettan. Hon var inte beredd på min plötsliga och stenhårda prejning. Jag känner hur jag hittar Hasses våg. Då börjar kajaken välta. Två snabba kast, bromsar vänster, bromsar höger. Plötsligt är Hasse och grabbarna 20 meter framför mig. Tråkigt. Men varför deppa, jag har ju 9 km av balansträning framför mig i mitt eget tempo med badmöjlighet.

Anette Johansson: Jag lade mig i mitten av fältet så jag kanske skulle få häng på någon av killarna. Dock skulle det visa sig att jag hade maximal otur, som hamnade bakom David Ranner. Starten gick. David tappade kontrollen och körde in i stäven. Jag var tvungen att tvärnita. Sen tog det ett tag att få upp fart igen. Killarna försvann. I kanalen Zig-zaggade David okontrllerat framför mig, så det var inte snack om att ligga på våg. Väl i Ulvsunda tilltog vågorna och likaså Davids problem. Jag kom förbi. Därifrån blev det tung ensampaddling in i mål. Jag trodde jag var jagad av Tina och gänget men det visade sig att dom var utom räckhåll.

Mattias Ahlström: Jag visste vilka jag skulle ha bakom mig. I starten kom jag iväg bra och fick förvånansvärt bra häng på Hjertzell. Jag trodde mer på honom än så. Du Rietz körde som ett ursinnigt blonderat Jehu i Karlbergskanalen. Vad hände där? Jag var tvungen att släppa Peter och sänka ribban ner till Nilsagårds gäng. Nilsagård hade innerkurva ända från Fredhäll. Jag skrek åt honom "Jag skiter i att vinna det här". "Tack" Svarade Nilsagård och mosade mig. Han var stark.

Tussi: Jag lade mig efter Märta. Detta var en aning ostrategiskt eftersom jag fick ta i alldeles för mycket och detta till ingen nytta. Jag tappade Tina-tåget som gick från en parallel perrong. Runis, Andreas och Tina körde tillsammans. Senare stack killarna ifrån henne. Utanför karlbergs slott simmade ett enstaka litet löv, som givetvis satte sig rakt på stäven. Jag fick bromsa bort det. Nu var det större lucka till Tina. Vid grustaget hann Tina precis förbi Jehanders jättepråm. Mitt framför näsan manövrerade pråmen ut från kajen och blockerade farleden. Jag fick i princip köra till Pripps för att komma förbi. Vilken jättepråm!

Fredrik du Rietz: Olin, Wangler och Stålspets försvann fort i horisonten mot stadshuset. Martin och Johan låg i ett ingenmansland. Sen kom klabbet efter. Jag fann mig själv i klabbet. Då jag kom in i kanalen tog jag i med lite flugsvamp och kände bärsärken komma. Martin, Johan och Malmbjörta låg med cirka 10 sekunders mellanrum i något slags vacuum efter täten. Jag lyckades lösgöra mig från klabbet och kom ikapp Malmgren. Jag mullrade vidare mot Johan, som blev klart nervös. Han vände sig om en gång i sekunden och var rädd - Vikingen skulle komma till holmgång. Malmgren klappade ihop. Tyvärr kom det några elaka svall som omkullkastade bärsärkarplanerna.

Tina Ekelund: Förutsättningarna för att göra ett bra lopp var suveräna; en spegelblank Riddarfjärd, inga båtar som drog upp svall och mycket folk som kunde dra. Starten gick bra och jag tyckte det skulle bli kul att köra Kungsholmen runt - för första (eller kanske tredje) gången i år. Såg Nettan en bit bort till vänster, snett bakom. Rätt snart låg hon parallellt med mig och någon minut senare framför. Avståndet mellan mig och henne växte rätt snabbt och jag insåg det jag egentligen hade vetat hela tiden -  att jag hade tränat för lite för att kunna hålla hennes takt. Jag hade sällskap med Andreas och Runis (som peppade) ända till slutet av Karlbergskanalen då de fick ny fart och försvann allt längre framför mig. Det måste ha varit Catrins glada hejarop från Ekelundsbron... Återigen på Riddarfjärden såg jag Tussi närma sig med stormfart och jag insåg att jag måste ta i lite mer för att inte bli omkörd av henne också. När jag närmar mig Västerbron står Catrin och hejar frenetiskt från båtklubbens pir och jag får ny kraft för att klara de sista metrarna fram till Arne och Caroline som står med klockan. Tack Catrin!

500 meter

 

Mattias Ahlström: Jag vill prata om 200 meter istället. Ingen kommentar.

Märta Nordstrand: Största spänningen var om caférichard skulle fullfölja loppet... ummm... eller ens starta. Han såg ut att när som helst göra ett tigersprång över Olin.

Andreas Johanisson: Psykningen av Rickard Anderssons inför starten på 500 m är en klassiker. Inte nog med att han var sist till starten, väl där kunde han knappt hålla balansen. Skönt att på 500 m få slå Hans Nilsagård eftersom han snodde min finalplats på 200m genom prejning.

Björn Olin: Richard hade dålig kontroll över sin båt och kom knappt upp till start. Jag var orolig att han dels inte kunde rada upp inom rimlig tid (jag scannade motorbåtsvågor), och dels kunde banga in i mig vid starten. Under loppet såg jag Märta parallellt i ögonvrån Alla andra hade jag filtrerat bort. Det blev svårare och svårare att se märta. I slutklämmen var jag tvungen att skruva mitt huvud lite för att se Märta. Jag körde nog jämnast av de som tog täten.

Anette Johansson: Jag tänkte taktiskt. Försökte gå ut lugnt och stadigt. Tina stack som ett skott. Efter halva trodde jag det var kört. Jag tänkte "håll i, kör på!!". En tredjedel kvar.. Jag går ju i kapp... Jag går om! Jag blev förvånad då jag tog klar ledning.

Tussi: Kom i väg riktigt bra. Men plötsligt förlorade jag balansen och höll på att välta. Kerstin började vittra lokal vinst. Men till Kerstins förtret kom jag på rätt köl igen och jag lämnade henne i kölvattnet. Jag plockade Jenny. Retligt att jag inte spöade Catrin.

Fredrik du Rietz: Jag lade mig i ytterkanten för att slippa kilformade inträngningen på slutet. Hade ingen chans mot Martin den store. Han gasade. Han hade kraft. Han var snabb.

200 Meter

 

 

Mattias Ahlström: I kvalet tog jag 40 paddeltag och bevakade läget. Finalen: Jag kunde inte göra något åt Märta. Jag fick vika ner mig för Malmgren. Men det viktigaste var att Olin och Hjärtat låg i mitt svall!

Björn Olin: Märkte att Märta undvek mig i starten. Han hade förmodligen misstankar om att jag skulle bita mig fast på hans våg, vilket jag definitivt hade försökt göra. Fantastiskt att sådana personer som jag och Malmgren kan hävda oss alls i denna gren. Med det sagt är jag extra imponerad av Malmbjörta som piskade upp nästan hela klubben i finalen. En underbar känsla att spännige Mattias fick smörj av en Björta! Hade banan varit 3 meter längre hade Mattias fått däng av hela Björta-packet.

Märta Nordstrand: Jag visste redan innan att jag var stark. Min vinnartid var 5 sek bättre än vinnartiden i andra heatet.

Tussi: Dessa hemska Coastlines! Jag tog i men kom ingen vart. Det gick inte alls. Jag kom sist.

Anette Johansson: Hatlopp. Jag hatar dom här misär-badkaren.

Fredrik du Rietz: Café-Richard försökte smyga sig med bland tjejerna i år igen, men han kom för sent. Surprise!

Efter

Andreas Johanisson: Jag hörde bakom mig på Kungsholmen runt att Luis klagade på att hans roderpinne lossnade och sen kom han efter 500 m-loppet med en bruten paddel. Är det bara utrustningens fel? Hmm antalet nya medlemmar från 06-kullen som kom ner o tävlade var uselt.

 

Special: I fablernas värld – eller KM i KAJAK 2006

Av Björn Malmgren

En skenande elefantflock och två vandrande pinnar som båda heter Björn. När KAJAK kör KM gäller inte fysikens lagar längre och tur är väl det. Årets upplaga av världens mest prestigefyllda kajaktävling började traditionsenligt med Kungsholmen runt. Rev av en fet start för att åtminstone en stund få leda detta mest prestigefyllda moment av klubbmästerskapet. Därefter förflöt en stunds desperat kravlande på Hingsten Märtas våg innan jag, någonstans halvvägs till stadshuset, fick ge upp och skamset retirera i bakvattnet ner till Gasellen Grunkan och de andra vildsvinen. När jag rundat stadshuset och gick in i Karlbergskanalen var jag ändå nöjd med positionen. Att jag inte hade i täten att göra visste jag och jag hade bra kontakt med Grundin och en liten lucka till vårtsvinen där bak.

En bit in i kanalen hade jag hittat en bra marschfart och höll jämna steg med Grundin även om jag inte förmådde täta luckan. Så plötsligt får jag höra ett märkligt ljud; ”floff, floff, floff, floff…” Det lät ungefär som paddeltag fast från en Tyranusarus Rex. Det var det också. Du Rietz skottade vattnet bakåt så frenetiskt att han riskerade att torrlägga Karlbergskanalens norra delar. Med ett stadigt grepp om Fredriks våg ökade farten markant och vi knappade in på Grundin. Fredrik var väl inte sådär stormförtjust över min parasitnärvaro på hans tsunamivåg och han gjorde sitt bästa för att hänga av mig. Så när jag tappade vågen för femtioelfte gången fattade jag ett djärvt (men korkat) beslut och attackerade hårt. Fredrik, som inte vinner KM på att ligga på våg, blev avhäng med ett par meter och jag gick upp på Grundins våg. Detta resulterade i tre saker: 1. Gasellen Johan Grundin får spader och gör ett tok-ryck. 2. Noshörningen Fredrik du Rietz blir ännu tokigare och matar på så det blir en klass III fors bakom honom. 3. Den vandrande pinnen Björn får lätt syrakänning i översparrisarna. När vi går ut ur Karlbergkanalen sitter jag skamset i bakvattnet igen och undrar i mitt stilla sinne hur i hela friden det kunde gå såhär fel?!

Resten av Kungsholmen runt blir en transportsträcka med viss skräck för att elefanthjorden jag vet skenar framåt där bakom mig ska komma ikapp! Som väl är har syran runnit undan och jag förmår hålla undan och går i mål riktigt nöjd med en sjätteplats, vilket säger en hel del om årets startfält!

Nästa tävlingsgren är ”200m missärkanot”. Eftersom denna gren var den som gick bäst ska jag väl egentligen inte gnälla över att behöva befatta mig med dessa Gotlandsfärjor… Våga vägra Coastline! När jag och Björta med darrande ben sätter oss i dessa flytetyg och beskådar de översvällande muskelmassorna hos våra konkurerande klubbkamrater önskar vi varandra lycka till och ber en stilla bön om att överleva. Det är då det händer. Det oförklarliga upphävandet av fysikens lagar! Trots förhoppningarna att gå till final med minsta möjliga marginal vinner jag mitt heat och går ur finalen som tvåa. Enbart distansierad av ”My little pony Märta”. Be mig inte förklara hur det gick till.

Sista momentet 500m går bra av bara farten. Omedelbart efter starten sneglar jag åt sidan och ser att jag själv, min artfrände Olin och Hingsten Märta ligger på en linje med en dryg kanotlängd bak till Djurgårdens 4H-gård. Sporrad av detta lyckas jag hålla undan och passerar mållinjen svårt förvånad, fantastiskt trött men mycket nöjd! Vilket gäng det är i den här klubben egentligen! Att den efterföljande kvällen kräldjursfest innebar ett djuriskt festande förstår ni nog själva!

”…Djuren är ju också människor, i fablernas värld! I fablernas värld!”